Fullständig harmoni och lycka när känner du det???? När befinner du dig i momentum med världen och frihetskänslan?
För mig är det när jag rider. Men inte på vilken häst som helst. en häst som passar mig och som känner att jag passar honom. När man bara tänker vart man ska och hästen vet innan du ens hunnit göra en hjälp. Det händer när det är harmoni.
Jag har upplevt det.
Innan min bana som företagare uppe i Eskilstuna tog form hade jag en annan inriktning på livet. Jag jobbade med hästar. I tre år efter gymnasiet bodde jag på ett stuteri. Jag har även efter min tid på stuteriet jobbat på ridskola, haft privat elever som tränat för mig med sina tävlingsponnies, varit lagledare, samt haft ett par hästar på utbildning, tillridning. Det har en gång i tiden varit min enda passion i livet. Men en passion kan bli så stark så man brinner upp. Jag gjorde det. Jag blev bränd och bytte liv. Jag sadlade om.
Stuteriet hade som inriktning att bedriva uppfödning av stora svarta drömhästar! De som kändes som olja i kroppen. Inget rost i musklerna. De flöt fram och dansade som sagohästar.
Jag insåg under min tid hos Elise Fredriksson att det finns hästar och det finns HÄSTAR. Det finns ridning och det finns RIDNING. Det är få förunnat att få uppleva RIDNING. Jag har gjort det.
Jag minns så väl första gången jag fick rida på en av hennes vackra hästar. Eller inte första gången jag fick rida någon av hennes hästar men första gången jag kände känslan. Hon hade tömkört ett av sina fina ston. 170 cm hög. Graciös och spänstig och otroligt känslig. När hon tömkört henne i ca 30 min så frågade hon om inte jag ville rida lite. För er som inte kan hästar så är tömkörning en form av dressyr fast från marken. Du kan enkelt samla hästen och sätta den i en viss spänning som ibland behövs utan att ryttaren rider.
Jag hoppade snabbt upp och tog tyglarna. Jag skrittade ett varv på korta tyglar. Hon sa åt mig att bara hålla mjuk kontakt med bettet och luta mig lite bakåt. Jag började trava runt spåret. Jjag skulle öka traven och sitta ner. Hästen FLÖT fram. Jag tappade ANDAN - känslan av total harmoni var bara som ett slag i magen. Hur var det möjligt? Den bara dansade fram som en stor svart sagohäst.
Jag kunde inte sluta titta på spegelbilden. Var det där jag? Jag satt helt perfekt och varken jag eller hästen rörde oss. Det vara bara benen som taktmässigt bar oss runt i ridhuset.
Elise äger en son till hingste Sandro Hit. Den hingsten som ni ser nedan. Hennes hästar ser mångt och mycket ut som honom. Hon avlar på långbenta, svarta, vackra, känsliga hästar som rör sig som - olja!
Det är något speciellt med hingstar. Hingstar är faschinerande och energin man känner av att rida på en hingst den kan inte beskrivas. De skälver i hela sin kropp. Alla deras sinnen är på helspänn och varje intryck är en förnimmelse de reagerar på. Känslan är magnifik och full av power. Men det är att ge sig hän. Man ger sig hän till hingsten och dess kraft. Mental styrka är det enda som fungerar. If you loose in your mind you will loose the power!
Mycket spännande. Jag var på det första mötet igår. Jag var lite nervös och pirrig innnan. Styrelse låter som ett sådant mäktigt ord. Det inger respekt hos mig.
Min coach Boel Rydenå har suttit med i flera styrelser. Vi har pratat en del om vad man gör i en styrelse rent konkret. Jag har haft en önskan om att bli med i en styrelse i ett halvår nu. Jag har önskat mig det! Now it is a fact.
Det känns stort, spännande, lärande och affärsmässigt!
De sa efter mötet att jag var en frisk fläckt och att jag gjort bra ifrån mig på det första mötet! Det kändes ju kul! Jag blev överlycklig.
Jag älskar att lära mig mer och kände mig under gårdagen som en svamp!
Svampkänslan är härlig. Bara man får tid att krama ur kunskapen i behållarens vita burk så man för alltid kan spara den. Istället för att doppas i en ny burk med vätska direkt. Då blandas liksom vätskan med den nya och lite faller ur.
Nej det gäller att svampa och att krama ur. Pö om pö.
För några år sedan jobbade jag tillfälligt i receptionen på Munktell Science Park. Jag såg många människor gå in och ut hela dagarna. Jag läste Informationsdesign på Högskolan. En dröm om att kunna producera material som frilansera kändes långt borta.
Det krävs ett mod som bygger på att du är ok med att leverera och att visa det du gjort. Upp till bevis.
Jag minns att det en dag kom in en tjej som skulle träffa Ideaplant. Ideaplant är ett kluster för kulturentreprenörer. I handen hade hon en roll up. Jag vet inte varför men jag kände genast att hon skulle dit och visa upp sin trycksak för att se om de gillade den. Förmodligen något de beställt.
MODIGT satt jag och tänkte när jag sneglade på henne i smyg. Rackarns vad modigt. Hon måste vara jättenervös. Då och där kunde jag aldrig drömma om att jag skulle en dag. Våga stå för min förmåga att skapa. Men det handlar om att släppa taget. Släppa sargen och ge sig ut på isen. Annars lär man sig aldrig. Klart man kan ramla ibland. Men vad gör det? Det är bara att resa sig igen och åka vidare.
Idag levererar jag material dagligen. Visst kan jag vara nervös för att de jag skapat åt inte ska gilla det. Men nu till skillnad från förr tar jag inte kritik personligt. Jag blir inte sårad i själen. Jag känner mig inte som en oduglig designer bara för att allt jag skapar inte älskas av alla.
Idag vet jag att formgivning är som konst. Ingen älskar alla tavlor.
Det är vad som gör livet så speciellt. Hitta de som älskar ditt sätt att måla. Istället för att försöka måla som någon annan.
Sinnets ro. Jobbar på med alla mina trycksaker presentationer och fakturor. Det finns vissa låtar som man har specilla minnen till . Låtar som skapar lugn och som sätter själen i brand. Detta är en av mina absoluta favoriter genom tiderna. Den passion de kände för minnet av Notorius B.I.G lyser. Vackert.
Den är älskad av mig. Den berör.
Every night i wake - every step i take - every single day - every move i make - I´ll be missing you.
Jag älskar måndagar. Måndagar är den första dagen på en ny vecka. En vecka som är öppen. Öppen för att mirakel kan ske. Det kommer ske mirakel nu det känner jag på mig i mina viftande mirakelceller. De där cellerna som ligger precis under huden och som bara trycker sig ut med hudens tyg när det kommer tillfällen av bra händelser ridandes. Just nu känns det som att hela min hud reser sig i takt med att universum formaterar sig. Formaterar sig till en stjärna. Stjärnan kommer lysa klart. Över alla sisters och misters.
Igår drog jag tre änglakort. Fantastiskt bra kort. De stämde så bra in.
Du behöver inte tro på korten. Jag tror på dem o det hjälper mitt liv. Det hjälper mig. Jag tycker det är så härligt att stå för det! Man ska stå för vem man är och vad man tycker. Änglakort is da shit!
