Jepp!

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.

/William Arthur Ward

Eller hur. Helt rätt tycker jag. Jag uttycker ofta tacksamhet mot dem i min närhet o det gör mig glad att människor blir glada. Jag älskar att göra andra glada. Det är det som är livet. Sprida glädje! Mer glädje och tacksamhet till världen!

Pray and love

Livet går runt som en cirkel. Det man sänder ut får man tillbaka. Visst är det så. Man får det sällan av dem man ger men man får det av andra. Det kommer tillbaka.

Sänder man kärlek får man kärlek!

Läser en bok nu som heter Kraften och den är riktigt riktigt bra!!! Jag gillar den så mycket!
Kan varmt rekommenderas.

Att leta efter slumpen.

Slumpen. Den där magiska slumpen. Ni vet Slumpen som inte är någon tillfällighet. Den som bara sker. Utan att man vet hur det går till och när man utbrister -"nämen vilken slump". Är det verkligen det. En slump. Eller skapar man sin slump. Påverkar man alla slumpars mönster ????

Ja inte vet jag. Men jag tror. Jag tror vi påverkar slumpen. Genom att vara öppna mottagliga och våga se den. Fast kan man forcera slumpen?

Jag testade. I måndags. jag hade sett Mia Skäringers show i Stockholm på söndagen. (Hon pratade om slumpen by the way). Och skulle åter till tuna på måndagen. Jag gick upp stapplade iväg till stationen o satte mig för att invänta tåget som skulle gå en halvtimme senare. Jag köpte en kopp kaffe o satte mig ner för att läsa min bok "Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederqvist. Som ni förstår handlar boken om just det "slumpen". Oerhört talande bok för en sådan som mig.

När jag satt där så tänkte jag.... Jahapp vad e slumpen med att jag är här exakt just nu? Vad ska ske? Varför är jag här nu? hmmmm. Jag funderade en stund o bestämde mig för att ta reda på det. Jag stannar kvar. Jag hade ju min dator med mig så jag fällde upp den o började jobba.

Men efter en stund kände jag... en oro. Jag kanske måste söka slumpen? Kommer slumpen komma? eller måste jag spana efter slumpen. Vara lite vaken. Jag började betrakta. Den där damen vid kaffet. Hon är kanske slumpen. Jag slumpade dit o försökte vara lite slumpvis trevlig... men hon snäste va mig o gick. Nästa dam kom o henne försökte jag hjälpa med väskan... åxå hon fräste åt mig. Jag satte mig ner o tittade runt mig. DÅ insåg jag. Bordet. Jag hade valt fel bord. Inte skulle slumpen komma hit. NÄHÄÄÄÄ den skulle komma till bordet mittemot. Sagt o gjort jag bytte bord. När jag satte mig ner igen kände jag mig som en scen ur... Mister Bean. Ni vet när han ser så där löjligt nöjd ut - för att strax därefter börja skruva på sig. O se sig omkring o flina. Så satt jag där vid mitt nya RÄTTA slumpen bord. NU DÅ?

Jag tog en påtår och spanade. Efter en timme ringde telefonen. Det var Annika. Hon satt på tåget till Stockholm. Där satt jag o nöjdade mig. HAHA det var ju slumpen att jag satt där o väntade. På henne. Hehe. Döm om hennes förvåning när hon hörde att jag satt där o väntade på henne. :-)

När hon kom fram pratade vi några min men hon skulle iväg på möte... och hon frågade såklart ska du med???? Jag tittade ner på boken o funderade o svarade sen. - Nej tyvärr. Du är inte min slump. Inte idag. OK sa hon. En förvånad Annika gick iväg på möte.

Efter ännu en timme så kände jag att nja men kanske är inte slumpen här. Kollade på klockan. 10 min kvar innan nästa tåg går. DET är slumpen. Jag springer o hinner jag så kommer jag hoppa på.

Jag hann!

Mittemot mig så satt en mann. Ca 45 år. Kändes aningens bekant. Eller mycket bekant. AHA tänkte jag. Min slump satt på tåget. Heheheehe! Helt rätt spelat Anna. Du fångade slumpen. Men hallå vad ska jag säga. "Hej mannen du är liksom min slump." Nja kändes inte bra. O tänk om jag känner honom. hmm ja kanske. Fast ändå inte. Jag med mitt miniminne mindes ju inte vart vi träffats.

Jag satt och väntade och väntade och försökte komma på en fras att säga. Jag kände igen honom. Kanske känner han igen mig också. Jag funderade. Om jag håller upp boken i hans ansikte o läser titeln kanske han tänker jamen det e ju slumpen att jag sitter bredvid Anna Berg. Henne har jag träffat. "Å sen öppnar han med en replik att - shit det e ju slumpen anna". Japp i know svarar jag då och konversationen är igång.

Men tåget for fram o han sa aldrig något. Jag började febrilt fundera på vem är han... Jag MÅSTE VETA DET. Men hur tar jag reda på det?

AHAAAAAAAAA! Resväska. Med namnlapp. Jag börjar hasa mig över bordet. Diskret. Som i en trött utsvävning i liggande sidoställning över bordet. Diskret. Sakta. Som en smygande katt. O där på lappen läser jag Geir. Jag gogglar snabbt på telen o får fram en bild på Geir Rönning som var med i idol. Japp det var han. Ok men då känner jag honom från TV... inte lika kul. Fast han kan fortfarande vara min slump ju. Vi kanske har en massa gemensamt. Jag ska börja prata med honom. NU. Han har en spännande ring som jag ska fråga om. Undrar vad den betyder. Ser ut som ett evighetstecken.

Precis när jag öppnar munnen för att prata så inser jag att han reser sig upp. Han ska AV. NU. I läggesta. Men va f*n!

Min slump klev av tåget. O gick iväg. O kvar satt jag alldeles alldeles TOM. Min slump bidde ingenting. Det kom inte ens en tillstymmelse till SLUMP den dagen.

Förvånad o lite arg la jag mig den kvällen. Åh boken som jag ärat så högt hamnade underst på nattduksbordet. Nej ikväll tänkte jag... Ikväll blir det inget mer trams om slumpar. Ikväll blir det... EN SLÄCKT LAMPA.

Tack o hej slumpen. Kanske kommer du imorgon. Eller så har du utgått forever. I wonder.

Love your past.

Never regret your past, the only thing you should regret is the time you've wasted on the wrong people.

Pussel och Sabinas ånga!

Sisters nya stjärnskott Sabina Dernelid är makalöst bra på att nosa reda på nya vägar att mrknadsföra sig. Fortsätter hon på samma bana kommer hon ha strategier värda miljoner i marknadsföringspengar. Hon är otroligt duktig och jag lär mig massor bara av att sitta på kontoret o låta våra kaffepauser gå åt till intressanta sociala medier diskussioner.

Jag och alla andra med mig på Sisters trivs med att Sabina på kontoret. Hon är en riktig Sister. Hur är en Sister tänker ni då? En Sister gör det bästa av det mesta skulle jag vilja påstå. Den lär av situationer och människor och ser mönster som för andra är dolda. MMM sant. Nu tänker ni men det känns ju lite flummigt. Absolut inte. Det är bekräftat och en fungerande taktik.

Lär av varandra. Som jag och Sabina pratade om så vet man oftast "mycket om mycket", men man ser inte riktigt sambandet eller meningen med det man vet förräns man pratar om det. Då inser man varför man vet det man vet och vad man ska använda det till. Det finns en mening och livet är ett pussel. Men pusslet kan se olika ut beroende på vilka bitar man väljer att lägga på plats.

Vissa människor pusslar flera pussel. Medan andra inte ens lägger ett enda. Det beror på dig. Alla kan pussla - om de vill! Men man kanske inte vill. Vi får energi av olika saker - det gäller bara att veta vilken din energikälla är.

Eftersom Sabina är en klok person med intressanta vinklingar och åiskter. Hon är uppmärksam och intresserad av företagsmiljöer och lärande organisationer i stort. Därför är det extra roligt att läsa det hon skriver om Sisters in Business på adSteams blogg.

Läs inlägget här. Kollegor - en god investering.

Att bygga nya spår.

Hellre bygger jag nya spår än följer i gamla.

Tycker denna bilden illustrerar Sistersandan i att vara nyskapande. Ska man våga måste man våga köra först.

Sitter man längst bak och låter någon annan hålla i ratten och köra efter gamla mönster då kan man inte förvänta sig revolutionerande och nytänkande resultat.

Bygg dina egna vägar! Many people will follow.

Inspiration... eller monolog.

Vad får du inspiration ifrån? Vad brukar du göra på helgen?

Nu ska jag berätta hur denna dag börjat. Tog sovmorgon till nio. mmmm skönt! låg o sträckte mig o bara vände runt kudden så den blev alldeles sval o skön några gånger. Gick upp och lagade gröt. Satte mig i soffan efter frukosten med en stor kopp kaffe. mmmm mysigt!

Läste några sidor i min nya skrivarbok. Skriv som du är! Tips om hur du ska skriva på bästa sätt. Intressant! Kollade på tv en liten stund. Ringde sedan några samtal o styrde lite viktigheter som jag var tvungen att göra trots helg.

Sen läste jag några kapitel i min bok "slumpen är ingen tillfällighet".

Sen lagade jag mat. Som blev väldigt stark... kollade en stund på tv. surfade lite på fejjan. Surfade in på bloggen o skrev detta. Tänkte på om jag har några läsare som gillar bloggen o liksom följer den slaviskt. ????? jag undrar varför ingen kommenterar på min blogg? Vad gör jag för fel? Jag vill ha kommentarer. Det är ju då det känns som att det är någon mening med att blogga liksom. LIKSOM! Hallåååååååååååååååååååååååååå? Cyberrymdens tomma nät. Vad händer med dessa rader? Läses de av någon. Jag ser ju såklart på statistiklistan att det är folk inne varje dag. Iblande e ni till och med många. Men det känns tomt. Det känns som en monolog. Jag håller en monolog. på en blogg.

Jag gillar att hålla monologer på en telefonsvarare. För där vet jag att den som lyssnar av måste lyssna av. Jag kan till o med sjunga. Fast jag aldrig sjunger o sjunger värre än en damråtta. bara några hesa pip. Men alltså när folk inte svarar kan jag ändå känna att det är nu jag vill säga det jag vill säga. o de som ska höra kommer ju ändå lyssna. Ganska bra terapiknep. Att prata själv. För sig själv. Allt blir mycket tydligare när orden väl kommer ut i luften. i luften frigörs en sanning som bara gör att tankarna smartar till sig o börjar snacka. Snacka sanning o vips vet man svaret. på mycket.

Men att skriva är annorlunda. Det vill man inte göra i "monologensamtragiskbloggare" stil. Nej där vill man känna att man sprider ett "superviktigträddavärldenbudskap". Funderar varje dag på vad som ska skrivas i den andan. O sen när ett inlägg såsom detta trillar fram. Som ändå är mycket mig om sanningen ska fram. Blir man fullständigt förkrossad. Tänk om alla mina viktiga affärskontakter läser detta o det är första gången de är inne på bloggen. Kommer de då bli avskräckta? eller nyfikna på denna tokiga lilla fjant som sitter här o plitar. Jag vet inte vilket jag hoppas på.

Ännu ett inlägg i "monologenstextandetramsanda". hmmmmmm

Aja det jag skulle skriva bvar att nu ska jag åka till stallet o insupa lite underbar hästdoft o bli pigg som en mört!
Tjipp

p.s mirri om du läser detta. du kommer förstå mina tankar! Detta inlägg tillängnas dig. pöss på dig

En sanning- är det en sanning?

Varje sanning passerar igenom tre stadier innan den blir erkänd.
I det första blir den förlöjligad.
I det andra blir den motsagd.
I det tredje ses den som självklar.

/Arthur Schopenhauer

Jag tror på ödet!

Att tro på ödet är som en religion för mig! Kraften som finns i att ödet drar till sig det jag visualiserar och behöver är en stark power i mitt liv.

Jag ser möjligheter och olika vägar som grenar ut sig framför mig. Varje val leder till ett öde. Man kan välja vilken väg man vill vandra. Jag har stött på denna märkliga kraft så många gånger nu. Och det känns som att den är verklig o lever o frodas i hela min kropp och i min världsbild.

Paolo Coelho är en stark kraft i att prägla mitt liv o min filosofi kring livet. Jag tycker han är lärande och viktig för människan. Skulle jag be er entreprenörer att läsa en bok så skulle det bli. Alkemisten.
Om du skulle läsa ännu en till bok så skulle det bli Pilgrimsresan.

Oj vad klok man blir av dessa magiska ting. Eller klok o klok. Du kan bli klok men också en oförstående tok. Allt beror på hur du tar emot budskapet.

Men att visualisera och att tro på det goda ödets kraft, det är för mig ett recept att följa. Och krydda det med hårt arbete och tron på den lilla människan!

Ödet.

Det finns verkliugen ett öde. Ett fantastiskt öde för oss alla om vi släpper fram våran energi.

Mirakel inträffar och märkliga sammanträffanden sker. Jag är helt säker på att ÖDET styr!

Men vi kan alla välja vilket ÖDE vi vill följa. Det finns olika öden för oss alla!

Jag är öppen och mottaglig för förändringens vindar. Jag skapar vaccum vilket kräver mod. Våga för att vinna!

Ödet!

Jag tror ju på Ödet. Vissa tycker det är märkligt att göra det. Mig hjälper det att finna styrka. Jag mår bra av det och tänker därför fortsätta med det.

ÖDET ÖDET ÖDET.

När jag får en svacka i företagandet analyserar jag inte varför händer detta mig, Jag gräver aldrig ner mig i oro. Jag tänker snabbt att nu gäller det att jobba dubbelt så hårt. Om man jobbar och fokuserar så kommer det något positivt tillbaka. En ansträngning belönas.

Eftersom detta är min filosofi så jobbar jag som mest när jag har det som tuffast. Jag fokuserar på det positiva och sträver efter nya kunder, nya vägar och nya möjligheter. Rätt som det är så öppnar sig det mest fantastiska.

Släpp din oro och se det positiva. Allt löser sig bara man tror det kommer göra det!
Visualisera mera positiva tankar.

Det blir som man tänker.