Rädslan genomsyrar hålet.
Jag är rädd för slagborrar. Jag tycker de är obehagliga. Jag har varit med om vissa obehagliga händelser. Handtaget som du ska hålla i hårt, hade åkt fram på själva borren så hela borren bara flög i luften första gången jag använda den. Sedan dess är min tillit som bortblåst. Jag har övervunnit min rädsla för att jag var tvungen. Men undertryckt rädsla kommer alltid tillbaka. om du inte jobbar med att hålla den borta.
Ok varför skriver jag detta? Jo för våran klädhängare ramlade ner. Håkan på kontoret inspekterade mitt hål och sa att det kanske var lite väl stort. Han hjälpte mig och borrade ett nytt hål. Som ni ser ovanför här. Mitt versus Håkans hål.
Poängen med detta är att man måste inse att rädsla inte är bra. Det blir inget bra när man blandar in det. Jag borde lära känna borren och sätta stopp för rädslans intrång. Men jag kommer vänta med det... ett tag till! Nu hänger den som den ska igen. Klädhängaren.
Men nog är det tydligt i denna liknelse att det aldrig blir bra om man inte har tillit. Tillit till att man kan och att man behöver vara nogrann och stilla på hand. Rädsla forcerar och tar bort ditt fokus från precisionens rike.
Vad tycker du om Slagborrar och rädslor?
todels.
